Mitt fjärde barnbarn är hemma med sin familj igen. Prinsen fick på tok för höga gulsotsvärden så det blev två sömnlösa nätter när han låg inne på sjukan. Han föddes på en lördag och blev inlagd igen på måndagen. Uppkopplad på sladdar och apparater, sondmatning och EKG, mediciner och grejer, funderingar på blodbyte men han svarade bra på allt så han slapp bytet.
Det är verkligen inte roligt när man kommer in med sitt nya barn och personal sätter kanyl, tar prover och allt vad som är brukligt och den lille, lille bara ligger. Öppnar inte ögonen, ger inte ifrån sig minsta pip...det är då man blir riktigt, riktigt rädd.
Inte blev det bättre av att både jag och min äldsta dotter vaknade vid tre-tiden på morronkvisten och hade magkänslan om att något var fel. Vi ringde varandra så fort vi ansåg att timmen var lämplig och berättade om magkänslan. Usch, vad det kändes kymigt. Som tur var så hade vi helt fel. Så skönt att ha fel.
Men nu är han hemma och pigg och kry. Jag fick ju äran att hålla prinsen när han kom hem, endast 9 timmar gammal. För jag hade tillbringat dagen med hans storasyster.
Jag har julpysslat en del också. Julpaté har tillverkats, men jag kunde inte bestämma vad för sort jag skulle göra. Så jag gjorde en grundsmet och delade upp i tre olika byttor och smaksatte. En med tratt kantareller och enbär, en med oliver och soltorkade tomater och en med vitlök och mejram. Goda blev dom.
Sen så kom dom tre vise männen till mig, men inte på kameler utan giraffer. Till en smått bisarr kyrka där jag färgade glasyren med överbliven garnfärg. Inte såå himla vackert kanske men sällsynt och lite typiskt jag.






